Vad har man vänner till?
Det här ämnet har jag srivit om. Kanske berår det på att jag tycker det är viktigt eller att jag själv haft det tuff om man säger så. För mig var det normalt då. Men nu inser jag faktisk hur mycket vänner egntligen betyder för en själv.
För mig är vänner allt. Tycker aldrig att det är dåligt med för många vänner. Jag har väl inte haft det tuff men därimot ont om vänner. Och det ligger lite histoia i det, men nget jag drar upp i det här inlägget. Hursomhelst fanns det en tid då jag hade ont om vänner och var mest med mig själv. I skolan var jag med kompisar men hamma vill jag mest var amed mig själv. Det sitter i sig forfarande. Men nu berär det mest på att jag har så fullt upp. Och det är inget jag har imot. Verkligen inte. Men nu har jag mycket vänner i skolan och inser hur mycket dom betyder för mig. En vän är inget att slösa på.
Alla är inte den som passar en bäst. Då bildas det gjärna grupper. Om man hamnat i den gruppen som är mindre cool, om jag får utycka mig så. Så vill man gjärna var en bland dom tuffare. Jag har varit i bådda. Ärligt tycker jag den som var minst tuffast var roligaste at vara med. Man fick vara sig själv och behövde inte anstänga sig för att få vara med.
Där har jag stannat än idag. Och jag är glad att vara där. Alla är snälla och jag blir sjäv mycket stakare. Jag har tyvärr varit med om där en vän sviker än. Tyvärr har det hänt några få gånger. Men vi är sams men en av dom gångerna var värst. När jag insåg att jag bara hade "typ" blivit utnyttjad. Uch! Jag vill inte tänka så mycket, utan vände på det hela och jag byry mig inte lika mycket om personen. Men jag/man får inte vara ortevlig och dum. Nej! Artighet ska det vara. Punkt o slut!
När jag kommer in på något och har mycket tankar kring det är det lätt att jag skriver förr mycket. Jag får j'äjda mig ibland, haha... Har har ni ett inlägg iallafall. Hoppas ni gillar det;)!
